Himmelriket
Och nu menar jag inte någon charterresa "á la jetset" utan det hade räckt att komma ut till landet bara.
Naturen är väldigt viktig för mig, där känner jag att jag hämtar kraft! Det räcker med några dagar av ängar, sjöar, skog... det stärker min inre balans! Och det är det jag behöver just nu! Vara i naturen gå långa powerwalks, vara lugn, njuta av sol, god mat och lite vin.
Bara stanna upp och andas in ögonblicken.
Santorini
<3
Ångest. Svårt att andas. blandade känslor. Leksak. Förvirrad. mörkt. tankar. sårad. Du lyckades. sköld runt hjärtat. svart. kallt. mardrömmar. tårar. besviken. trött. klump i magen? naiv. lögner. hopp. falsk. förbjudet. smärta. Inte den jag trodde. saknar.
vill ha dig!
Avslutar detta kapitel.
Nu kommer det bästa- Nu börjar det roliga
ett sms.....
Att man kan bli så ledsen av ett sms.. För en sekund så kändes det som allt rasade samman.
Känner mig tom.
Fick gå in på mitt kontor och sitta för mig själv i en halvtimme och bara andas och tänka!
Trodde aldrig att jag kände så här... det var tydligen mer än vad jag själv trodde eller visste om.
Trodde aldrig att det skulle göra så ont
Jag får skylla mig själv
Nu är jag jävligt förbannad!!!!
Här loggar man in och ser en kommentar från en stackars jävel som inte ens kan stå för sin åsikt?!
Till den som skrev en kommentar idag 10 augusti 9.51
För det första- Kalla dig inte min vän, för det tror jag inte att du är!
Jag skrev ett långt inlägg HÄR där jag skrev klart och tydligt hur det ligger till och att INGEN kan säga någoT eftersom INGEN vet hur det ligger till i mitt privatliv! Ingen vet allt skit jag har gått igenom! Mina allra närmsta vänner vet en del, men LÅNGT IFRÅN allt! Så om inte ens dom vet, ska inte DU ge någon åsikt i det hela! Uppenbarligen känner du inte mig, iallafall inte ordentligt och då ska du inte yttra dig.
Och vadå att jag borde säga sanningen?! haha... Skämtar du?!! vad fan tror du, att jag ska dela med mig om allt som pågår i mitt liv öppet här för allmänheten? Det räcker att jag säger sanningen för de inblandade, och där är inte du inräknad! Och om du menar att jag ska säga sanningen för J så vet du fan inte vad jag och han pratar om eller vad vi har för relation?!?!
Om du har datum och bevis som du vill påminna mig om, Om du är trött på mitt beteende eller om du nu bryr dig om ”stackars Jonte” som du så fint skriver det, varför skriver du då detta till mig här?!?!?! Varför skickar du inte ett privat mail till mig istället? På facebook eller Mailadressen jag angivit här på bloggen? Eller helt enkelt kommer fram och pratar med mig? Så jag kan veta VEM det är som står för denna åsikten Istället för att vara så jävla feg och kommentera anonymt!
Spöke eller Sömnparalys ?
Är så glad att jag äntligen har hittat vad det är för ”fel” på mig!
Jag har ju länge undrat vad mina skumma upplevelser har varit för något... Ni som läst bloggen en längre tid vet vad jag pratar om.
En liten sammanfattning till er andra: Det började för ca 1,5 år sedan. Händer bara när jag är ensam och när jag är i det tillståndet då jag antingen håller på att somna eller vakna... Det kan vara att jag SER någon, HÖR någon eller KÄNNER något.
Jag ligger som vanligt på sängen, vaken, och har ögonen öppna.... Och plötsligt kan jag se en människa komma in i rummet, detta känns SÅ VERKLIGT så jag verkligen tror att det är på riktigt varje gång, Ibland är det så att jag HÖR sljud, både röster som säger mitt namn och jättehöga ljud inne i lägenheten, och ibland känner jag beröring, känner att någon tar på mig. Ibland känner jag någon bakom mig, att ”den” rör mig eller viskar i mitt röra, och jag KAN INTE vända mig!!!
Det är riktigt äckligt eftersom jag är helt vaken, men jag kan inte skrika, röra mig eller nåt! Kan knappt andas så jag får panik! Känner bara någonting över mig, Det är så jävla hemskt! Det är precis som att mågon håller fats mig, HÅRT!
Helt plötsligt släpper det och jag kan röra mig igen, men just dom minuterna är så himla plågsamma och jag är så jävla rädd så jag bara vill dö.
(Jag skrev ett inlägg om detta den: 3 september 2009.)
När jag berättat det för folk så kollar dom på mig som att jag är tokig, :P Det förstår jag! Låter jävligt konstigt. Men det är sant alltihopa! Det har varit så illa att jag t.o.m har fått prata med läkare p.g.a sömnbrist, men de har bara gett mig lugnande. (som jag inte har tagit)
Men efter mkt googlande insåg jag at jag lider av sömnparalys/sömnförlamning. (låter väldigt logiskt?!) Och där beskriver dom det EXAKT som jag känner det!
Delar Hämtade från Wikipedia: (väldigt intressant)
Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska röra sig när man drömmer. I detta fall stängs Muskelkontrollen av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken! Vilket oftast resulterar i panik när tillståndet uppkommer.
Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys, är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas, som om man håller på att kvävas.
Sömnparalysen har ofta tolkats som att ett demoniskt väsen sätter sig på den sovandes bröst, ofta sammankopplat med en känsla av andnöd. Därav känslan att någon håller fast en.
I religiösa sammanhang, tror man att det är två demoner Incubus och Succubus, av manligt och kvinnligt kön som under sina nattliga besök har sex med sina offer. Det så kallade "alien abduction"-fenomenet tros vara en modern variant av förloppet. telepatiskt paralysera sina offer, påfallande ofta i dennes sovrum, gör anatomiska undersökningar, inte helt sällan av sexuell karaktär.
Väldigt läskigt men Intressant! Skönt att få ett ord på det och veta vad det är. Kroppen ar liksom avslagen men hjärnan har vaknat till liv lite tidigare och på så vis spelar spratt med mig.
Vackert.
1. Sol, sommar och varma nätter.
2. Kärlek, inget gör mig så lycklig som ren kärlek!
3. Musik, det gör mig glad! finns såå bra musik!
4. Skratt, det härligaste ljudet som finns är skratt...
5. Mina nära och kära. Älskar ER!
6. Att promenera, en lång morgonrunda med bra musik i lurarna.
7. Naturen, finns så mycket att se
8. Att få behandlingar, ansiktsbehandlingar, massage,...ALLT!
9. Resa, jag vill ÖVERALLT!
10. Frihet
död.
besviken. ensam. trött.
DAGENS FRÅGA!
Bröst
- Varför är det inte OK för tjejer att sola Topless?
tuttar, boobies, bomber, pattar, meloner, lökar, rattar, vägbulor, krockkuddar, strutar och allt vad de kallas…
På vissa ställen är det olagligt för tjejer att sola topless. Förstår inte varför? Om man nu ska snacka jämndställdhet borde tjejer kunna gå med sina behag i det fria? Även om det är lagligt på många ställen är det många som höjer på ögonbrynen eller rynkar på näsan.
Förstår att det kan vara upprörande för vissa då bröst kopplas till något sexuellt. MEN Vad är grejen med bröst egentligen? det är liksom fett! Fettklumpar, som alla tjejer har. Vill inte förstöra killars fantasi, men det är sant, de som har stora bröst har mycket fett och de som har små har lite fett?! Inget sexigt med det egentligen. Vad är det som är så märkvärdigt med det? Det borde vara som vilken annan kroppsdel som helst? eller?! Alla har olika storlekar, olika former och olika utseenden på sina bröst, som med alla andra kroppsdelar vi har. Vissa är tjocka, vissa är smala, vissa är långa, vissa är korta... Vissa har stora bröst, vissa har små, vissa har strutiga, vissa har fasta och vissa har häng, ja allt! finns i alla dess färger, former och slag! :)
Killar har ju också bröstvårtor?! Vissa har ju till och med bröst! Så varför ska inte dom ha bikiniöverdel då? Varför anses inte deras bröst vara något sexuellt?!
Om ens pojkvän skulle ha något emot att man solar topless borde man fan kräva att han också ska använda bikini i så fall… hahaha... Tänk vad skönt att slippa ha det på sig och vad fint det hade blivit när man solar utan bikinilinjer?!
Nä, men helt ärligt så tror jag inte man hade viljat det ändå..Just eftersom det är så sexrelaterat som det är.. man hade bara blivit utstirrad plus att alla tjejer kanske inte hade känt sig bekväma i det.
Men det känns obekvämt just för att vi blivit uppväxta med det tankesättet. Om det inte hade varit så från början hade det känts helt naturligt att gå runt topless och det hade inte varit något sexuellt alls med det. Så vem är den skyldiga till detta? Vem var det som uppfann bikiniöverdelen? Är det redan sen Jesus tid? Eller innan det tilloch med? I vilket fall som helst så är mänskligheten väldigt seg eftersom det inte har blivit någon ändring sedan dess. Tror det dröjer mååååånga år om det någon gång skulle bli helt accepterat.
Jag och några kompisar satt och dikuterade detta igår. Vi kom inte fram till något vettigt. Något som togs upp var att en anledning till att vissa inte tycker man ska gå runt utan är för att ”lämna lite åt fantasin” att det ska vara spännande på något sätt. Jag håller med! Men jag tycker inte att det finns mycket åt fantasin längre när allt är så tillgängligt som det är. Det finns bröst överallt tycker jag. Annars räcker med att man slår på TV:n kl 00.00. Alla har tillgång till allt, så mycket kvar åt fantasin finns det inte. Så var det med det!
Vi lever i en bröstgalen värld :)
Vad anser ni om detta? OK eller inte att sola topless?
Twofaced!
Ibland använder jag bloggen för att ösa ut mig grejer... Och ibland är jag dålig på att fatta mig kort....
Pratade med en vän igår om hur vissa tjejer beter sig. Varför i helvete håller vissa på som dom gör?! Man kan störa ihjäl sig på det! Jag har nog skrivit om detta tidigare, men det är ett återkommande problem.
Om det är något jag har väldigt svårt för så är det människor som vänder kappan efter vinden. Jag är själv en person med starkt rotade värderingar och skulle aldrig ändra mig hejvilt bara för att situationen eller sällskapet ändras. Jag kan stå för det jag tror på! Och om jag skulle säga något illa om någon har jag alltid sagt det till presonen det gäller också!
Jag vet vissa tjejer som tillexempel snackat skit om mig, spridit lögner eller saker som varit privata osv. Som kan ha varit ganska odiskret utfört, om man säger så. Sedan när man råkar hamna på samma fest eller liknande, vill dom plötsligt prata, ta kort, va med mig osv osv.
Man behöver inte älska mig, man kan inte stryka alla medhårs. Människor är olika och det är helt ok! Men ogillar man mig kan man ogilla mig hela tiden, kom inte och lek kompis sen. Jag menar, om jag inte kommer överens med en person håller jag helt enkelt mitt avstånd. Fattar inte varför folk gör så?
Man hänger ju inte efter och låtsas gilla den? Folk brukar märka tydligt om dom inte är omtyckta av mig. (Måste tillägga att jag inte ogillar speciellt många, personen måste ha gjort mig något för att jag ska ogilla honom/henne. Förutom vissa undantag sålklart, som bara inte går att gilla ;))
Tjejer är så himla avundsjuka på varandra! Tycker det är så oerhört oattraktiv med tjejer som inte kan hantera att andra tjejer är snygga eller framgångsrika. Det är mycket sällan tjejer gläds åt andras framgångar, utan då kommer avundsjukan och skitsnacket fram!
Hatar all sorts falsk beteende! Folk är så snabba på att hugga så fort någon gör något fel, utan att ens veta orsaken eller bakgrunden till det. Folk ska snoka och lägga sig i andras liv, problem och förhållanden. (inte med tanke av att hjälpa, utan av en annan anledning som jag inte riktigt förstår... Men antar att det är antingen för att förstöra, eller helt enkelt nyfikenhet)
Hur länge ska dom hålla på så här och fortsätta glida när det är så genomskinligt?! Dom borde skämmas! :) De sjunker ju bara i andras ögon?! Det finns en del som sjunkit i mina ögon på senaste. Egentligen är det bara synd om dom, de är så patetiska så det är tragiskt! Det är så lågt och det bara lyser dåligt självförtroende om dom!
Det värsta är att dom själva inte vet om att dom är så, dom tror så innerligt på sina egna lögner och falskspel så när dom läser detta tror dom att det handlar om andra.
Du kanske är en av dom?
Känner du dig träffad?
PS: Måste bara tilläga att det inte är någon som gjort mig något just nu! Kan verka så på texten. Men så är det inte! :) jag går bara in för det så mycket när jag börjar tänka på det :)
kropp som kropp?
Varför är det så att tjejer som ser "normala/vardagliga/fula/tråkiga" ut kan lägga ut bilder på sig själva i Bikini utan att någon säger något. Ingen som reagerar, ingen som klagar! (Inget fel med det) Men så fort en tjej som anses vara "snygg", som antingen är smal eller har stora bröst, är vältränad eller liknande, så klagar alla!(speciellt tjejer).
Tillexempel på bloggar, vissa får hur många kommentarer som helst som säger att dom gör fel, att dom bara vill visa upp sig, att dom är dåliga förebilder, horiga, ego, osv..
Har ni märkt det? Gör dom fel bara för att dom ser bra ut? Fast dom visar exakt lika mycket som andra?
väldigt...
Jag är hångelsugen!
Jag är kär!
Är det våren som väcker dom här känslorna inom mig?
Tillfälligheter
Har ni tänkt på att varje steg man tar i ens liv kan förändra hela ens liv egentligen?
Såg filmen The ButterflyEffect 2 igår (visste inte ens att det fanns en tvåa, finns tydligen en trea också?) Den var rätt B, men det är handlingen jag är ute efter. De flesta har väl sett ettan? Den är skitbra! Den handlar om samma sak. Om att huvudpersonen kan gå tillbaka i tiden genom att titta på bilder eller läsa texter och ändra sin framtid genom att göra andra val.
Tänk så mycket som kan förändras bara genom att göra en sak annorlunda, ett telefonsamtal eller något annat?
Nu menar jag inte valen man gör som vem man ska bli tillsammans med, var man väljer att flytta, vilken lägenhet man köper. Jag menar inte besluten som man själv tar, utan Ödet! Sådant man inte kan styra över, tillfälligheterna som gör att en viss situation uppstår.
Tillexempel om man är med om en trafikolycka, Man kommer nog alltid att tänka: Tänk om man hade kört en minut tidigare så hade det aldrig hänt?! Tänk om man inte hade blivit försenad pga att det kom besök, tänk om besöket aldrig kommit om man inte svarat på det samtalet? Tänk om man inte hade åkt någonstans överhuvudtaget den dagen? Man hade inte åkt dit om inte hon hade fyllt år, hon hade inte fyllt år om hennes föräldrar inte hade haft sex just den dagen, för då hade hon inte funnits, hennes föräldrar hade inte haft sex om dom aldrig hade träffats, dom hade aldrig träffats om dom inte hade varit ute just den kvällen, dom hade aldrig varit ute just den kvällen om inte hennes vän tvingat med henne ut... osv...
Och så kan man tänka om sitt eget liv också: Allt man gör, bestämmer hur ens framtid kommer att se ut. Jag hade inte haft vissa av de vänner jag har idag om vi inte hade gått i samma klass. Jag hade inte jobbat där jag jobbar idag om jag inte hade fått praktik där, jag hade aldrig träffat den som kom att bli min sambo om jag inte hade jobbat där, jag hade inte haft lägenheten jag har idag om jag inte träffat honom. Jag hade inte ens bott här om vi aldrig hade flyttat hit, då hade jag kanske bott kvar i Värmland? etc.... Så här kan man tänka hur länge som helst..
Tänk att man kunnat ha ett helt annorlunda liv idag om man hade gjort EN sak annorlunda!!
Flummig text, men någon kanske förstår hur jag menar?!
Speciell dag!
Idag är en speciell dag för mig :)
För övrigt så händer det mycket nu i ett tag framöver. Tycker det är jättekul när det händer en massa.
Ska till Vellingeblomman imorgon och handla saker till hemmet (igen), på torsdag ska jag ut och äta, på fredag vet jag inte än? (äggmålning? haha), Lördag påskmiddag och utgång, söndag vila, måndag ledig :) And-So-On!
Svartsjuka
Svartsjuka- en känsla som alla säkert känt någon gång.
Oftast beror det på rädsla. Man är rädd för att förlora sin skatt. Det handlar om inställning!
Jag tycker inte att svartsjuka nödvändigtvis behöver vara något man ÄR (eller inte är) som person. Utan jag tror det är något som utvecklas beroende på vilket förhållande man har och tilliten i förhållandet. En och samma person kan vara riktigt svartsjuk i ett förhållande medan inte alls i ett annat. Det beror alltså en del på ens partners handlingar hur pass svartsjuk man är. Oftast kommer denna hemska känsla upp när man känner att man inte har koll på läget.
(Visst, självklart är det lite ens egna personlighet också, vissa är svartsjuka mot alla, men det är ofta något som har utvecklats och stannat kvar av en anledning, genom att de kanske blivit sårade.)
Om ens partner aldrig gjort något så har man ingen anledning att vara svartsjuk, medan skulle den ena svika den andra så är det lätt att dom här känslorna väcks till liv.
Självklart kan man känna lite svartsjuka, vad jag kallar sund svartsjuka. Om man inte skulle känna något alls hade det varit konstigt och risken skulle vara att partnern inte känner sig tillräckligt uppskattad. Så svartsjuka i liten dos är sunt! :) Det kan däremot vara farlig när den går så långt som att försöka begränsa sin partner så att han eller hon inte får göra vissa saker, och när den leder till att man tror sig ha rätten att bestämma över partnerns val. Oftast är det då som det man är mest rädd för händer: Att man förlorar den man älskar. Det hjälper inte att kontrollera och försöka styra!
Självklart ska man förklara hur man känner inför en viss situation och lägga fram önskemål. Men man har aldrig rätt att styra en annan människas handlingar eller sätta förbud! Självfallet så BORDE det ju inte ens behövas. Man tycker att om kärlek finns så borde ju inte någon göra något som sårar den andra, men alla har olika gränser.
Därför får man kompromissa och mötas halvvägs om tankarna går åt olika håll. Så länge inte kompromissen leder till mer negativa känslor än positiva för kärlekens skull.
Ibland kan man ha en känsla av att något är fel. Men om inget konkret finns att bevisa så har man ingen rätt att ställa krav, skulle det däremot visas det motsatta så måste man ställa krav! Man kan lägga fram sin känsla men inte på ett anklagande sätt, och då är det upp till partnern att välja hur han vill lugna en och vad han tänker göra åt det.
Om man tar upp ett problem och förklarar varför man känner på ett visst sätt och han/hon inte tar hänsyn till det så är det ett problem som man själv måste ta itu med. Antingen får jag acceptera att han gör på ett visst sätt eller så får jag lämna honom.
Mycket handlar också om ens självförtroende/självkänsla. Oftast är svartsjuka ett eget problem som behöver bekämpas, det är psykiskt och det kan gå väldigt illa om det går för långt. Jag känner det själv, de perioder som jag mår bra känner jag sällan svartsjuka och tycker det mesta är OK. Däremot kan jag må riktigt dåligt över småsaker under perioder som jag inte mår så bra, då är jag riktigt svartsjuk!! Fy fan… Jag kan bli helt galen! Haha…
Jag har oftast haft ett ganska gott självförtroende. Och vetat att han inte kan få någon mer kärleksfull tjej och aldrig kan få någon som lyssnar som jag gör, bryr sig som jag gör, älskar honom som jag gör och tillfredställer honom som jag gör. (detta så länge killen inte har någon läggning som jag inte känner till och kanske gillar udda saker.. haha.. )
Jag är väldigt öppen och lojal av mig. Om den jag träffar hade blivit påkommen med något, hade jag sett det som hans förlust. Jag har alltid i situationer då jag varit svartsjuk tänkt att om min kille skulle testa om gräset var grönare på andra sidan så kommer han bara att skutta tillbaka till min fina, gröna, gräsplätt igen för att inte få något sämre alternativ.
Om man tar avstånd från rädslan så stiger ens värde även i partnerns ögon. Tänk så sexigt med en person som signalerar att den är ovärderlig?!
Det kommer alltid att finnas andra människor som ser bra ut, det kommer alltid att finnas någon som är smartare, roligare, som är bättre än dig på något, Men det kommer bara finnas en unik människa som är precis som du och det är just den personen som din partner har fallit för. En unik kombination, ett recept av allt som har skapat just din personlighet.
Och man måste alltid försöka tänka att han inte hade varit tillsammans med mig om han inte älskade mig. Man måste kunna lita på varandra!
Om något trots allt skulle hända och någon skulle göra ett snedsteg eller om det tar slut, så får man tänka att ingenting är definitivt och att allt oväntat kan hända så länge vi lever. Och då var det helt enkelt fel person!
Kärleken är som en fjäril, håller man den för hårt så dör den, släpper man den fri så flyger den iväg. Lagom är bäst! Håll din kära nära dig men kväv den inte för då dör kärleken!
Beslut!
Igår när jag, Micki och Anna satt och fikade på Espresso House och pratade om allt mellan himmel och jord så kom vi in på det här med besluten man gör genom livet. Och nu menar jag inte de små besluten om vad man ska göra en viss dag, helg vad man ska äta osv, utan Livets STORA och VIKTIGA beslut!
Under hela sitt liv är det ganska många gånger man hamnar i situationer då man måste ta ett viktigt beslut som kan innebära stora förändringar i ens liv eller till och med hela ens framtid. Tillexempel när man köper hus, skaffar husdjur, väljer partner, vem som ska vara pappa till ens barn, osv... det är något som följer en hela livet!
Och jag måste säga att jag hatar dessa besluten! Det är så himla svårt! Det hade varit skönt att ha någon som vägleder en, som väljer besluten åt en :) Vi pratade bl.a om att tillexempel gå till en spådam.. haha...
Men det hade man egentligen inte heller viljat, för om det skulle vara så att man tog fel beslut någon gång så vill man inte ångra sig hela livet för att man lyssnade på någon annan, utan hellre då ångra sig för att man själv tog fel beslut.
Kanske det livet går ut på och det som gör livet mer spåännande och roligt? Att man aldrig vet vad som komma skall?!
Jag får ångest när jag tänker på livets stora frågor...
Ska man leva och tänka igenom varenda beslut riktigt ordentligt och planera hur ens liv ska se ut i detalj i förväg (Plugga, jobb, när man ska få barn, gifta sig osv) eller ska man bara leva, vara lycklig just för stunden och skita i allt och se vart det leder en? Vad tycker ni?!
hej hej :)
Det var så skönt att höra! Jag blev så glad :) Det värmer vekligen!
Det är såå viktigt att visa sina nära och kära hur mycket dom betyder för en och hur mycket man uppskattar dom men det är mycket sällan man gör det, tyvärr.
Så kom igen nu gott folk!! Skicka nu ett sms, mail, hälsning eller vad som helst till era närmaste och berätta hur mycket dom betyder för er och att ni är glada att ni har dom! ♥ Så gör ni dom glada! :)
Nu är det fredag igen :) Jag har en massa saker att göra i helgen, ska bli kul! Bl.a åka till malmö och shoppa :) Måste köpa en massa saker som behövs, såsom smink, hårprodukter, kläder osv.
Måste bara berätta..... här kom precis en liten bebis på besök, en pytteliten bebis :) :) några veckor bara.. GUD SÅ SÖT hon var!!!!! världens gulligaste.. bebisar är så underbara!! ååååhhh.....Jag klarar inte av att se så söta saker, jag blir helt galen.... haha..
När jag var liten ville jag vara en sjöjungfru
Alone
Jag har alltid vandrat min egen väg.
Även om jag är riktigt sällskapssjuk så har jag alltid varit självständig! Jag har tagit alla de stora besluten själv och klarat mig igenom MYCKET ensam.
När jag ser min omkring har de flesta någon riktigt bra vän, en så kallad "bästa vän", Som i andras ögon sitter ihopa på något sätt. Bjuder man den ena, måste man bjuda den andra osv. Många har sin syster, sin mamma, pojkvän som dom delar ALLT med.
Jag har allt detta... Jag har bra vänner, och har haft en del "bästa vänner" genom tiderna, jag har alltid haft pojkvän, jag älskar min familj, Men jag har aldrig någonsin haft någon som är "min andra hälft"! Jag har alltid varit den 3:e som kommer in i en grupp som redan finns. om någon bjuder mig på fest tillexempel så bjuder dom MIG, och jag kommer själv :) det har alltid varit så.
Jag är endast jag! Jag har många kära vänner ♥ men jag kör mitt! Jag är ensam, jag är oberoende. Jag är huvudrollen i mitt liv!