Svartsjuka- en känsla som alla säkert känt någon gång.
Oftast beror det på rädsla. Man är rädd för att förlora sin skatt. Det handlar om inställning!

Jag tycker inte att svartsjuka nödvändigtvis behöver vara något man ÄR (eller inte är) som person. Utan jag tror det är något som utvecklas beroende på vilket förhållande man har och tilliten i förhållandet. En och samma person kan vara riktigt svartsjuk i ett förhållande medan inte alls i ett annat. Det beror alltså en del på ens partners handlingar hur pass svartsjuk man är. Oftast kommer denna hemska känsla upp när man känner att man inte har koll på läget.
(Visst, självklart är det lite ens egna personlighet också, vissa är svartsjuka mot alla, men det är ofta något som har utvecklats och stannat kvar av en anledning, genom att de kanske blivit sårade.)
Om ens partner aldrig gjort något så har man ingen anledning att vara svartsjuk, medan skulle den ena svika den andra så är det lätt att dom här känslorna väcks till liv.

Självklart kan man känna lite svartsjuka, vad jag kallar sund svartsjuka. Om man inte skulle känna något alls hade det varit konstigt och risken skulle vara att partnern inte känner sig tillräckligt uppskattad. Så svartsjuka i liten dos är sunt! :)  Det kan däremot vara farlig när den går så långt som att försöka begränsa sin partner så att han eller hon inte får göra vissa saker, och när den leder till att man tror sig ha rätten att bestämma över partnerns val. Oftast är det då som det man är mest rädd för händer: Att man förlorar den man älskar. Det hjälper inte att kontrollera och försöka styra!

Självklart ska man förklara hur man känner inför en viss situation och lägga fram önskemål. Men man har aldrig rätt att styra en annan människas handlingar eller sätta förbud! Självfallet så BORDE det ju inte ens behövas. Man tycker att om kärlek finns så borde ju inte någon göra något som sårar den andra, men alla har olika gränser.
Därför får man kompromissa och mötas halvvägs om tankarna går åt olika håll. Så länge inte kompromissen leder till mer negativa känslor än positiva för kärlekens skull.

Ibland kan man ha en känsla av att något är fel. Men om inget konkret finns att bevisa så har man ingen rätt att ställa krav, skulle det däremot visas det motsatta så måste man ställa krav! Man kan lägga fram sin känsla men inte på ett anklagande sätt, och då är det upp till partnern att välja hur han vill lugna en och vad han tänker göra åt det.
Om man tar upp ett problem och förklarar varför man känner på ett visst sätt och han/hon inte tar hänsyn till det så är det ett problem som man själv måste ta itu med. Antingen får jag acceptera att han gör på ett visst sätt eller så får jag lämna honom.

Mycket handlar också om ens självförtroende/självkänsla. Oftast är svartsjuka ett eget problem som behöver bekämpas, det är psykiskt och det kan gå väldigt illa om det går för långt. Jag känner det själv, de perioder som jag mår bra känner jag sällan svartsjuka och tycker det mesta är OK. Däremot kan jag må riktigt dåligt över småsaker under perioder som jag inte mår så bra, då är jag riktigt svartsjuk!! Fy fan… Jag kan bli helt galen! Haha…

Jag har oftast haft ett ganska gott självförtroende. Och vetat att han inte kan få någon mer kärleksfull tjej och aldrig kan få någon som lyssnar som jag gör, bryr sig som jag gör, älskar honom som jag gör och tillfredställer honom som jag gör. (detta så länge killen inte har någon läggning som jag inte känner till och kanske gillar udda saker.. haha.. )
Jag är väldigt öppen och lojal av mig. Om den jag träffar hade blivit påkommen med något, hade jag sett det som hans förlust. Jag har alltid i situationer då jag varit svartsjuk tänkt att om min kille skulle testa om gräset var grönare på andra sidan så kommer han bara att skutta tillbaka till min fina, gröna, gräsplätt igen för att inte få något sämre alternativ.

Om man tar avstånd från rädslan så stiger ens värde även i partnerns ögon.  Tänk så sexigt med en person som signalerar att den är ovärderlig?!

Det kommer alltid att finnas andra människor som ser bra ut, det kommer alltid att finnas någon som är smartare, roligare, som är bättre än dig på något, Men det kommer bara finnas en unik människa som är precis som du och det är just den personen som din partner har fallit för. En unik kombination, ett recept av allt som har skapat just din personlighet.
Och man måste alltid försöka tänka att han inte hade varit tillsammans med mig om han inte älskade mig.  Man måste kunna lita på varandra!

Om något trots allt skulle hända och någon skulle göra ett snedsteg eller om det tar slut, så får man tänka att ingenting är definitivt och att allt oväntat kan hända så länge vi lever. Och då var det helt enkelt fel person!



Kärleken är som en fjäril, håller man den för hårt så dör den, släpper man den fri så flyger den iväg. Lagom är bäst! Håll din kära nära dig men kväv den inte för då dör kärleken!