Lost soul
Känner mig vilsen, vet inte var jag står, vet inte vad jag vill. Vill jag stadga mig? Vill jag vara fri, vill jag resa runt, upptäcka saker eller vill jag göra som alla andra och "växa upp" skaffa hund, barn, förlovning och hela köret? Vill jag det? Ju mer tiden går, mindre vill jag allt detta... Jag får andnöd, jag vet inte vad jag vill. Jag är inte redo! Eller är jag det? Är det jag själv som bromsar mig och mina känslor för jag inte vill sluta upp som alla andra. Jag är kluven.
Jag får panik
Jag har en vän som tänkte lite som dig. Eller inte alls, hon hade pojkvänner i sin unga ålder, reste runt mycket och levde livet var väldigt nöjd med hur allt var osv. Idag är hon 42 år gammal och hon ångrar allt hon gjort i livet, alla resor, allt! För hon aldrig fått uppleva att stadga sig och skaffa familj. Hon är ensam idag med sin hund och det enda hon tänker på är att varför hon inte tog chansen att stadga sig och skaffa barn när hon hade den... Lite tragiskt men hon säger alltid till mig: "gör aldrig som jag har gjort, hellre att du skaffar familj för tidigt än aldrig, för en familj kan man aldrig ångra... Men det kan man med allt annat"
