Igår bölade jag tre gånger när jag kollade på Gossip Girl! (?) 
För några år sedan grät jag mycket sällan, nästan aldrig. Krävdes MYCKET för att jag skulle gråta. Kunde pågå verkliga problem runt mig, men jag grät inte för det. Men till filmer däremot, då grät jag alltid. Det gör jag fortfarande! Men inte lika mycket längre. Igår var jag extremt känslig, jag grät för allt som var minsta lilla sorgligt.
Antar att jag är väldigt svag för vissa scener.

Chuck och Blair får ju inte göra slut!! Dom hör ihop! Jag kände igen mig lite i hennes situation. Kan man älska någon för mycket? Så mycket så att det inte funkar? Kan man sjunka så lågt, så att man inte kan fortsätta tillsammans pga allt man gått igenom med/mot varandra? Känner igen mig i hennes roll i allmänhet. Jag brukar också drömma mig bort i att det finns ren och fin kärlek och att jag är huvudrollen i en film.

Smärta kan vara vackert! Låter skumt.. Men jag tycker det känns så skönt ibland att bara gråta till något fint... Känns som man under en lång tid bara samlar på sig känslor som man tränger undan.. Och plötsligt kommer det. I olika former, Igår genom känsliga scener.
Jag har alltid så mycket att göra så jag har aldrig tid att tänka eller känna efter hur jag egentligen mår. När jag då någon dag i månaden är ensam och inte gör något speciellt, eller fredagar när man kan koppla av så kan allt bryta ut, då kommer dom innersta, djupa känslorna fram så blir jag ett känslomässigt vrak.. haha..