Sitter och tänker lite på hur människor fungerar (speciellt tjejer).

Det är konstigt att alla är så jävla bra på att döma andra. Alltid hacka på andras utseende eller val i livet. När det gäller att hjälpa till eller försvara en vän så är folk dock inte lika bra. Men på att snacka skit, då finns det hur mycket som helst att säga. Snacka om andra och tror sig veta allt bättre än alla andra, till och med bättre än personen som problemet gäller, det är märkligt!

Jag är så trött på detta!! Jag har upplevt det så mycket den senaste tiden. Jag har märkt det på folk jag umgås med, på jobb, bland vänner, på fester osv. Hur orkar folk? Det står en grupp och pratar skit om någon, man hör en massa med dumma kommentarer, så fort personen i fråga kommer fram så fjäskar alla som faan!! Sen går någon annan ifrån, då börjar alla prata skit om den.
Visst, skvaller kommer alltid finnas, och visst är det kul med lite gossip-talk, Men nu menar jag mer när man säger saker som sårar andra.
Jag är väldigt ärlig som person, därför kan inte jag förstå detta falska beteendet, om jag inte gillar någon, eller pratar illa om någon så visar jag det tydligt! Varför låtsas tycka om någon och sen snacka skit?? Och om jag påpekar andras fel, så har jag oftast sagt det till personen det gäller rakt i ansiktet från början. Alla gör misstag, men folk som lever på detta sättet?
Att sådana här personer inte förstår att sen när du själv går ifrån så pratar dom skit om dig! Man kan inte ens lita på de närmaste. (Detta gäller såklart inte alla, bara från de personer som brukar snacka skit till dig om andra. Tänk på det!)

Samma när folk har problem. Förstår inte människors glädje i andras mottgångar?! Visst, alla kan vara lite elaka ibland. Men inte mot sina egna vänner? Nu för tiden känns det som att om det händer något, så ska alla sprida det snabbare än ljusets hastighet istället för att försöka hjälpa till och lösa problemet, det är liksom roligare att sprida det.

Om man tänker på ett vanligt samtal mellan vänner: Har ni tänkt på att varje gång man pratar om andra, så är 90% av det man nämner skitsnack? det är inte alls lika ofta man hör positiva saker om andra, Om hur snygg en annan tjej är, om hur glad man är för att det går bra för någon annan, om hur duktig någon vän är som har lyckats så bra… nej, utan det är mest negativa saker! När vissa börjar plugga, hör man direkt andra som säger saker i stil med: ”men det kommer hon aaaldrig klara, det är för svårt för henne, hon hoppar säkert av snart” eller ”vad tråkigt ämne hon ska plugga” istället för att gratulera sin vän och vara glad för hennes skull. (vill bara påpeka att det oftast är dom som inte börjat plugga än som ger ifrån sig dom här kommentarerna) Undrar varför? Kan det ha med den svenska avundsjukan att göra?!

Folk hatar att andra kan ha det bättre än dom själva. De kan inte glädjas åt andras framgångar, tvärtom ska alla hacka och försöka hitta nackdelar. Personligen tror jag att det mest handlar om att dom själva är bittra och inte speciellt nöjda med sitt liv. De blir rädda på något sätt så de mår bättre av att prata illa om andra och ständigt försöka trycker ner folk och få dom att “krympa”. Men det de inte fattar är att personen fortsätter lyckas, och man trycker endast ner dom i sina egna ögon (och kanske möjligtvis de kompisar som lyssnar och tror på allt.) Men hur mycket kan det vara värt? Jag bryr mig inte om någon sådan människa ser ner på mig eller trycker ner mig i sina egna tankar, det är deras energi som går åt sånt, dom som jämför sig och dom som mår dåligt med sig själva. Så det är inte precis något att känna sig nedtryckt för, tvärtom.