Jag måste ge en fantastisk människa lite beröm, nämligen mig själv!
Tänkte på det när jag satt i bilen imorse... Att jag är så stolt över mig själv! Över den jag har blivit. (Nu menar jag inte framgång inom karriär, pengar osv för er som bara tänker på det som "att lyckas", för där jag vill vara är jag inte riktigt än ;)
Utan jag tänker mer på min personlighet, mitt tankesätt, mitt öppna sinne, mitt utseende, mina mål, ja...mitt sätt! Även om det anses fult att "skryta" om sig själv, så gör jag det ändå! För jag tycker inte det är något fel, tvärtom.
Jag är en väldigt ödmjuk och snäll person, en bra förstående människa som kan förstå, sätta  mig in i och ge alla mina medmänniskor en chans.

Jag är väldigt öppen av mig, en fri själ som tycker om de flesta människor. Tyvärr missbrukar vissa detta, eller uttnyttjar en, men sådant är genomskinlig. Man ser rakt igenom er, ni är tomma! Även om jag inte säger något så vet jag exakt var jag har var och en av mina "vänner". Det värsta jag vet är trångsynta, dömmande människor. 

Jag tror att människor som förstår andra har en guldbiljett genom livet, annars blir det nog jäävligt tufft om man ska gå runt med massa bitterhet inom sig.

 

Glöm inte,