Igår fick vi i uppgift i skolan att diskutera kring etik och moral. Det fick mig att tänka en massa.
Det finns "oskrivna regler" som är vårt eget val om vi vill följa eller inte. Vad vårt samvete tillåter.
Den gränsen är svår! Vad är rätt? Vad är fel? Det finns inget som är rätt eller fel utan Allt hänger på personen i fråga... Folk har så olika värderingar och det som är vardag för en person kan vara något strängt förbjudet för någon annan.
Jag brukar köra efter att behandla andra som jag själv vill bli behandlad...
Dock har man råkat ut för många rötägg till vänner som inte tänker på annat än sig själv. Reglerna gäller när det är till deras fördel men aldrig tvärtom. Jag har alltid följt dessa "oskrivna regler"..men man tröttnar när det aldrig uppskattas eller när det bara är "misstagen" man gör någon enstaka gång som väger över allt annat bra man gör/gjort. Alltid ska den ena dåliga saken väga mer än 1000 goda :(
... Jag tänker mycket på vad jag gör och försöker aldrig göra något jag kommer ångra.. Rättare sagt, ångrar nästan aldrig saker.
Om man ska anpassa sig efter var o en så kommer man bli galen då alla tycker så sjukt olika. Och hur "bra" man än försöker vara på alla sätt och vis så kommer folk alltid hitta något fel...
Av den som gör rätt krävs det alltid mest sägs det, det är bara något som förväntas, att de ska göra rätt, och ett misstag blir världens grej.... medan svinen alltid kan bete sig som de vill och komma undan för folk är vana, och istället får dom extra beröm när dom är "duktiga".
Folk kommer alltid hitta på och snacka skit. Sålänge jag går efter mins egna värderingar och principer så är det ok för mig. Jag är trött på att bli orättvist "dömd"


/ filosof Paulina
Haha